sommar försiktigt sig drar bort

den blev som alltid alltför kort

höst sig nyfiket tittar fram

genom stilla ån den sam

björkens gula löv snart minne är

i förtid vissnade av torkans besvär

ljuvliga stunder man minns

dom alltid där finns

i skogens sus en melodi i moll

men det spelar ingen roll

vi tänder alla ljusen

det lyser i alla husen

mörkret vi skrämmer 

det oss inte skämmer

hösten tid för kontemplation 

en tid av koncentration