i ungdomsåren
FAMILJEHEMLIGHETEREfter en trevlig utekväll smyger min bror och och jag in genom ytterdörren. Vår frihet denna kväll är som alltid sanktionerad av Våldets Härskare. För att få att gå ut en lördag måste vi be om lov en vecka i förväg. Jag måste dessutom krama honom. Han, som bestämmer över oss. Vilket jag hatar. Men det är priset för att komma ur fållan. I lägenheten är det mörkt och tyst. Vi pustar ut. Räddade tror vi. Men icke! I mörkret hörs en hård röst från köket, som befaller oss att komma dit och sätta oss. Vi ger varandra en blick innan vi går in. Nu väntar några timmars manipulering och förhör. Våldets Härskare redogör omständligt och länge för alla våra tillkortakommanden i det ena och andra avseendet. Borrar in sin svarta blick i oss. Ibland slänger han in några frågor som han vill ha svar på. Vi tänker oss noga för innan vi svarar. Men det hjälper oftast inte. Han hittar alltid trådar att dra i som är till vår nackdel. Tycka något, det ska inte vi göra. Det är honom förbehållet. Jag, som är flicka, ska verkligen tänka mig för, när det gäller pojkar, mässar han. Gubbjävel, tänker jag hånfullt inombords. Du är svartsjuk. Jag minns nog vad du gjort och vad du vill göra. Men det är svårare nu, när jag börjar bli vuxen. Överhuvudtaget ska familjen alltid sättas i första rummet. Vi ska helst ha familjekvällar när det är helg. Det är hans bestämda åsikt. Men vi är ingen normal familj. Våldets Härskare regerar enväldigt över oss alla. Mamma får stryk om hon har synpunkter han inte delar. Så har det varit under hela vår barndom. Och värre har det blivit med åren. Min bror tuktas med örfilar om han tar mig i försvar när Våldets Härskare anser att jag gjort något otillbörligt. Timmarna sniglar sig fram. Till slut släpps vi fria. Får utmattade gå till sängs. I vårt gemensamma sovrum bryter vi ihop av kvävt skratt över denna "malning", som vi kallar dessa långrandiga timmar. Vi skrattar så tårarna rinner. Som ett skydd mot det vi hela tiden utsätts för. Gratulerar varandra till att vi lärt oss stänga av. Att vi genomskådat hans indoktrinering, så militär han är. Tidigt imorgon kommer vi att väckas för familjefrukost. Sovmorgon får vi aldrig. Den "fina" familjen måste hållas ihop. Börja den nya dagen tillsammans. Och jag ser framför mig hur Våldets Härskare sitter bredvid mig i sin äckliga pyjamas. Med könet framskymtande ur de korta byxorna. Som ett underförstått hot.
Prosa
av
Elisabeth Nilsson
Läst 143 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2020-08-27 18:02
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |