Ur de djupaste källor
Mot bergrund
Ångan stegrar
Tränger igenom
Spräcker sig ut
Skär, igenom till slut

ur sårskorporna så blöder jag tårar
Det trycker så starkt.. så otroligt starkt
Den svarta bottens sprickor
sten vittrar sönder
Krossas
Befrielse!

Ljuvligt
Jag skälver i nattens trygga ensamhet,
jag skälver
En förlösande Nebulosa
En pulserande ljusreflektion i stilla vågor
Från värmande ljuskristall där nere i vattnet
Det flödar igenom mig
Sprider sig
ur mitt bröst upp i halsgropen
Och ut..ut!

En port har öppnats,
dammarna briserar och jag går sönder
Jag kväver mig stum och stum ligger jag i
Tystnad
Världen går under
Natten drunknar

Likt ljudet av ett sista andetag,
likt en stillsam vind genom mina läppar
Ut...rakt igenom..ut..bara ut..
min andra moder..moder
Jag är en pojke bland ruiner
Oskyddad.. lämnad