På frostbeklädd mark ligger glassplittret av ett liv
Bitarna glimmar och blänker var och en för sig
Förtvivlat försöker vi pussla samman en helhet
Vi skär oss och blodet strömmar nerför kinderna
Endast på avstånd får vi betrakta de sköra minnena
Av ett liv som skiner när solen försiktigt rör vid det