On train
in dark
alone
to the south
below Jörn

body an illuminated glass cylinder
loosely entwined
with sentences
lacking sme ltters,
alphabet starved
outside of people

The body
contained
in the moment:
a shining spaceship
floating

or a train, fast,
through a forest;
skulls in there,
gazing
down the direction
of passage

moose
fast backwards;
all selves
on various routes
of disappearance
as Bastuträsk holds
and slowly rises
out of the land

and something wakes up
and pees

Train trembles,
slowly gaining speed
unawares,
dusk stooping,
hands, some, rake darkness, some,
out of hair;
shakes it off;
some spots of land darker
than others

och jag sa till mig själv:
”Jag vill inte dö pissnödig”

Tåget passerade Umeå,
och rälsen ringde
i klockor

Mörker fäste vid fönster

Inga bågskyttar
så långt tanken nådde

Därefter vet jag inte
så noga

Stockholmsmorgonen slog ut
i kalejdoskopiska folkmönster;
röstklanger kristaller
över Centralgolvet

Här ska man obekväma sig,
mitt i avståndstagandet

”One of all these”
tänker jag, väderstinn,
och lösgör en fis

Livsformerna stiger upp
i hus
och graffiti,
ut i järnvägsräls och kostervalser,
ner i omloppsbanor,
flintyxor och flintskallar

Jag lyfter blicken; den är tung