Inatt fick jag reda på att du lämnat oss, älskade Juan José

Marianne - din ögonsten - var den sista som hörde din röst

Medan du långsamt kvävdes. Sedan bröts samtalet...

Nu sitter jag i solen och skriver ned mina minnen

Mina minnen av dig, käre kamrat

                ~~~

Den lille piraten, vars galna upptåg ofta fyllde dig med skratt

Tänker aldrig glömma. Upp till kamp för rätten att drömma!

Barnen leker i parken intill 

Och sommaren färgas grön av deras glädje

Samma barn du vigde ditt liv åt att hjälpa

I vårt sargade och blåsiga Altiplano

               ~~~

Barnen som arbetar med att putsa andras skor

Barnen på landsbygden och i plåtstäderna

Barnen som lider av vitaminbrist och barnen utan föräldrar

               ~~~

Min vän, jag minns våra diskussioner och ditt leende

Jag minns kamraterna i din ungdoms Santiago de Chile

Jag minns deras ansikten - hur de levde och sjöng

Hur de marscherade upp till stjärnorna och föll

               ~~~

Män som du, lärde mig att Historien lever

Inte i det förgångna, men i miljonernas beslutsamhet

Att aldrig gå tillbaka till det som varit...

För dig fanns det ingen respirator!

Och för jordens fattiga finns inget annat val

Än att vandra längs kampens krokiga gator

Till sista blodsdroppen, för varje andetag och för en värld

Där solidariteten och människokärleken är högsta lag

                ~~~

I mitt hjärta är du inte borta, för såna som ger allt för andra

Såna som du, visar vägen framåt och får oss att våga

Ingen sorg och inget förtryck kan släcka en sådan låga!

                ~~~

...Igår såg jag en äldre man ramla ned och slå huvudet blodigt

Sprang till honom och gav honom min kropp att stödja sig på

"Var kommer du ifrån min vän?" frågade han

"Mitt namn är Ernesto." Likt Juan José, skolades jag av revolutionens sjömän

Som vi brukade säga, "hasta siempre, camarada!"

Den lille piraten som fyllde dig med skratt 

Tänker aldrig glömma. Upp till kamp för rätten att drömma!