Det pågår en vindsrensning. Vilket innebär att det dyker upp saker som man glömt att man hade. Sånt som man förträngt att man hade. Och sånt som man inte visste att man hade.

Som t ex en liten låda som innehåller den döda mammans dagböcker från de år när hon fick sin demensdiagnos (och pappan fick först en infarkt och sen en stroke). Utanpå lådan har hon adresserat den till mig. Hon ville med andra ord att jag skulle läsa vad hon skrivit.

Jag är kluven. Hon har varit död i snart 13 år; vill jag verkligen väcka henne till liv igen?

Och vad har detta med min klimatkamp att göra? Kanske att jag känner samma ambivalens inför denna kamp med det förflutnas spöken, som med framtidens fantasifoster.