Det var en vacker sensommardag i september
Lila fjäderblomman är på väg ut i ett badäventyr. Hon ikläder sig gult, grönt, orange och vitt. Siden, spets och prickigt.
I spegeln ser något ut att fattas henne, ett halsband!
Hon går in i rummet där alla halsbanden hänger på grenar från hennes gamla äppelträd. Ett av de många smyckena lyser särskilt mot henne idag. En för längesedan födelsedagsgåva av en god vän som numera är en ängel i himlen.
Ett skirt, nästan eteriskt halsband utav vita olikstora oslipade pärlemopärlor och slipad bergskristall. Hon har tyckt det vara ett svårt halsband att bära då det inte finns något knäppe, bara lösa ändar.
Idag vill halsbandet bli buret. Helt plötsligt kommer hon på att slå en stor knut av de lösa ändarna. Det blir som en stor pärla, pricken över i!
Nöjd med sig själv, går Lila fjäderblomman med hatten på och tar ut sin röda velocipedspringare och sätter sig i sadeln.
På väg genom den magiska favoritgången där trädkronorna bildar en mäktig katedral." Vad har hänt här? Allt känns tomt och platt, inte magiskt som det brukar."
Hon stannar till, handen dras till halsbandet, den stora pärlknuten. Emedan den vibrerar i handen, hör hon en inre röst säga : " Vägen är målet", säg det högt!
" Vägen är målet" säger hon och vips kommer tankarna tillbaka till nuet, de som redan farit iväg till badäventyret.
Nu hör hon åter träden viska hemligeter, fåglarna skratta och dammen brusa sin sång.
Hon ser en grönbrinnande buske, genast rusar en tanke iväg till Moses brinnande buske. " Vägen är målet" ropar hon. Den tanken återvänder genast , dessutom med en gåva: här finns en dikt/ historia att undersöka.
Lila Fjäderblomman far vidare på sin röda springare, lycklig med allt och alla färger som lyser henne starkare. Väl hemma efter badäventyret, hänger hon tillbaka det utomjordiska halsbandet, och säger tack till Solveig-ängeln. Solväg.
Nu undrar ni kanske hur det gick med hennes badäventyr, det får bli en annan historia!