Jag orkade inte längre
Men kunde inte hitta nödbromsen

Så lång tid jag kämpade
Och till slut tappade jag alla bollar
Ändå

Även illusionen att du var min vän

Men du ville ha mig bara stark
Men du ville ha mig bara göra som jag skulle
Inte bråka, inte gnälla

Men du villa ha mig bara hel
Inte så här
Inte så pinsamt sönderstressad
Men det är ju jag

Ingen orkar samla mina bitar
Så jag låter dem ligga
Vattnar med tårar
Och väntar

Kanske något kommer att växa
Något säkert kommer att hända

Det blir säkert inte så här om tiotusen år
När vi åter blir atomer och molekyler
Med alla oändliga möjligheter
Till nya bonder och coola komposita material
Eller avdunsta genom atmosfär

Blir det då tyst i rymden?