Ingen dröm. Jämför gärna Vårvintervarelse, https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2279750
Höstsommarvarelse
På bussen hem från Triangeln kommer plötsligt solen fram igen och jag börjar svettas i min ylletröja. Ryggsäcken med varor känns tung, yrseln gör sig påmind och jag måste koncentrera mig för att vara säker på att komma av på rätt hållplats. Strax efter Södervärn trycker jag på två knappar för säkerhets skull och dubbelkollar displayen som säger Rolfsgatan STANNAR. Då får jag syn på en man som står lutad mot väggen nära mittutgången. Han är något över medellängd, smal, klädd i svart läderjacka, mörka byxor och en violett t-shirt med svart text som jag inte hinner läsa. Pagen är rödaktig men skiftar i grått. Hans blick kan jag inte möta, den är dold bakom stora svarta solglasögon. Att han har munskydd är ju inget ovanligt, i dessa coronatider, men gasmask? Ursäkta, men det känns ändå som en överdrift. Om man är så rädd för infektioner borde man kanske cykla eller åka taxi i stället? Mannen påminner på något märkligt vis om en förvuxen insekt. Samtidigt liknar han en man jag känner, eller kanske kände för länge sedan. Är detta månne en av hans nya teatrala förklädnader? Jag tränger mig fram till utgången, vacklar hem med min tunga börda och funderar på den varelse jag mötte vid Södervärnsplan i vårdagjämningen. Han hade samma märkliga pagefrisyr, men var betydligt kraftigare, gladare och mer pratsam. Dessutom kunde han flyga.
Prosa
av
Nanna X
Läst 335 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2020-09-08 19:09
|
Nästa text
Föregående Nanna X |