Mariela var det tänkta namnet på ett sto,
men det var först hennes föl som fick det
namnet och det berodde mest på just Jack.
Jack var inte en hund, inte heller något får
och han var visserligen som klipp och skuren,
men någon rockgitarrist var han inte heller.
Jack spelade hellre luta eller banjo.
Få rockband inom musiken hade just luta
som ett av sina instrument och det var som
betydligt fler vilka hade gitarr än banjo som
ledande instrument, utöver trumset samt
någon sångare att som ta fasta på.
En dag när Jack var ute och flanerade längs
en strand, gick vågor höga över Balatonsjön
och den strand Jack strövade intill var belägen
i trakterna av Cornwall. Det är den svenska
titeln på en bok, den om att vågorna går höga
på Balatonsjön, alltså. Men Jack hade bara
varit en sommarvecka i det landet och då i
närheten av Slite. Visby hade han bara sett på
bild. Att det fanns ett känt grottsystem som
hette någonting på Lummelunda hade han
heller ingen aning om och detta har följaktligen
heller ingenting att göra med föreliggande historia.
Utom då det faktum att en avlägsen släkting till
Jack varit både i såväl Linköping som Örebro
och innehade en guide över litet olika grottor
världen över där även svenska grottor fanns då
omnämnda. Greta var inte namnet på en fru som
bar ett efternamn snarlikt det Jack bar. Jack hade
visserligen en fru, bara att hon inte hette Greta
eller ens Gertrude. Hon låg dessutom och slöade
sig genom en del av eftermiddagen, lätt behagligt
nedsänkt i ett fristående kar med hett vatten, mitt
ute i gräset nedanför ett hus med flera gavlar.
Vattnet skulle så småningom bli 'kallt', eftersom
karet var av metall. Hennes yngste son Jack William
Eric lekte i huset med strykjärnet som inte var väl
inkopplat i något uttag, eftersom det var en leksak
av trä. Som visserligen såg ut ungefär som ett vanligt
strykjärn av metall, bara mera målat i glade o grälla
färger, samt en smula mindre i storlek än en stor och
blänkande brandbil vilken i sig stod och vilade sig
i sandlådan. En stor kattlåda att göra ifrån sig i säkert.
(Övertydlig och fullständigt överflödig förklaring om
att ta hänsyn till andra. Texten skrevs ursprungligen
som prosa, likt sidorna i en bok. Men för att tillmötesgå
de poeter och andra läsare, som har betydande eller i vilket
fall vissa som svårigheter, att läsa text som är skriven
utan paus här och där, som för eftertanke och reflektion,
får alla andra 'anpassa sig', även om det skulle kunna
kännas som 'obekvämt' för dem att över huvud taget
bekväma sig med just hänsyn stundom.)