September är den månaden
när himlen slutar vara blå
och höstens gula börjar blanda sig med det gröna;
då översvämmar allt en konstig magi
med ett ljus som får oss att drömma.
Det är inte kallt, det är inte varmt,
bara en mild vind smeker träden
som bjuder in oss att ta årets sista promenader.

Fåglarna börjar packa sina väskor
för att migrera söderut.
De har inga gränser, de är världens medborgare,
de känner inte människors själviskhet.
De kommer att gå dit de bor bättre.
Men vi är överlägsna varelser,
vi kan inte ens flyga
mellan de ömtåliga sidorna i ett pass,
precis som septemberdagarna
är de bara trettio.