Frusen som isblocket i nollgradigt hav

Bara fötter som går långväga i nysnö

Obarmhärtig kyla visar ingen nåd

Snöstormen förstelnar allt i sin väg

Blodet i ådrorna som förfrusit 

Vinterns kalla famn hugger tag

Den håller en fast i ett järngrepp 

Outhärdligt köldskadat hjärta 

Andetagen blir till frostig imma

En viskning formar en ny istid 

Ty världen som ter sig lika kall 

Huttrade och skakande kropp

Iskall och stel in i märgen 

Men allra kallast är dock du