ALL KUNSKAP GLÖMMER JAG

ingenting kommer ur intet
det finns en anledning
till eftertanke vid varje steg

korken i båten har smällt av sin champagne
all kunskap rinner ut i föroreningarnas hav

murspisen öppnar sitt öga för kvällen
släpper in skymningen i hästvagnens mellanrum

framtiden är här snabbare än illern
saliga silkesord segnar ner över ditt huvud
då du sover sömnens vävnad i ditt sinne

så förunderligt lätt
så ofantligt mycket
kan ryckas bort

den väl vävda matta av grundtrygghet
vi så självklart behöver i lugnande dos

någon vill påminna oss om
”älska, glömma och förlåta”
en citerad omöjlighet

vilken naiv trekvartsgalning kan tro det är lätt
att schemalägga sådana aktiviteter i sitt dagsverke

allt kastar livslånga skuggor
och efterdyningar