du tror du är poet
med din svarta mössa och din kajal runt ögonen
när du sitter i skinnfåtöljen i din lägenhet på Södermalm
och skriver så fucking passionerat om höstens vemod
och molnens tårar
men du har aldrig varit i fucking orten i Bull City
en öken av betong så långt ditt öga kan se
gator, asfalt, lyktstolpar
betong, betong, betong
gängkriminalitet, droger, våld
betong, betong, betong
i orten kan man inte skriva poesi om
höstens brinnande vemod
i orten så är de kalla stjärnorna som lyser ovanför platta hustak
det enda vi har
det enda sättet att fly från gatan
det enda sättet att fly från zonen utanför
är att titta upp mot kalla stjärnor i mörkret
så sitt du där
med din dyra penna
och skriv om när du har svettig sex med höstens vemod
så skriver jag
om när jag tar ett fucking mjölkpaket
som gick ut för två dagar sedan
och gör en fiol av det
som sveper sina slöjor över betongen
jag skriver om när jag ställer mig vid fönstret i köket
där det står en död krukväxt
och tittar ut på den våta trasiga gatan
allt jag kan göra för att försvinna därifrån
är att bygga en skog med mina slitna ögon
i orten är stjärnorna det enda vi har
i orten är stjärnorna det enda vi har