VISKNINGAR LJUDER jag är liv jag är liv
vaskar fram minnet av ljud de som lett mot hoppets stig ljud som givit tröst och lugn
åminner mig sånger och sagor de mor och far läste och sjöng inkapslade i livets inspiration...
ljud av naturen finns bara där nu liksom där vågorna slog mot klippa fågelsång, mygg och syrsors kvidevitt
men de där ljuden av godnattvisorna ombäddning med nytvättade lakan... sådana ljud är minnen från barndomen
självklara ljud av knastrande grus... ... andra som vidmakthåller en i nuet nu ens egna pulserande ådror och andetag
så kommer de nyfödda barnbarnets ljud sådana man lyssnar till med en stor nåd ljud som berör griper tag och rör till tårar
sedan kommer ljud av tunga suckars vemod sorgens ljudliga skärande gråt blir ens egen där då i en framtid då generationer gå i vila
viskningarna ljuder inom mig på min promenad medan mina andetag taktfast följer gångens rytm jag är liv liv är jag jag lever liv liv lever jag jag är liv
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 192 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2020-09-11 18:49
|
Nästa text
Föregående Solstrale
Senast publicerade
LÅT HJÄRTAT VARA MED VID ALLA BESLUT ÖDELÄGGELSE AV ETT HJÄRTA NÄR VI ÄLSKADE II NÄR LÖGNERNA BLEV EN SANNING VAD SEENDET KAN UTGÖRA FÖR HINDER ATT KLAGA ELLER INTE KLAGA = VISAT CIVLIKURAG ELLER INTE HON ÄR JU ETT SOLSKEN ANTROPOMORFISKA DJUR I JULEÅ - Resumé Adventskalender 2023 Se alla |