Varför ivrar jag så desperat
efter säkra broar ut till dig
du är ju precis som jag
en tillfällighet i det oerhörda
blod, svett och en plutande mun
vi delar samma utsikt, avsikt
fast min är mera utspädd
slår den en bro till dig
jag själv är svaga punkten
tunna länken, svarta luckan
skynda dig och kryp igenom!
spring över, raderna av hålrum
blir luft, och vad jag vet
finns inga andra vägar
säkra broar ut till dig