Händerna flåsar sin kapplöpning över raderna som redan svämmar över

att skapa en bild av konkression eller abstrakta erfarenheter 

att bygga en ny värld och sedan skapa ett sammanhang

....jag känner igen precis allt.

Jag vill beskriva henne och honom men det är så innerligt svårt

att bryta rader, att bryta mönster som är tagna ur det man känner som närmst

Blir det för nära? Den röda tråden blir alltmer ett nystan och jag bör stanna upp.

Hur många år skall det ha gått, har hon fått grå hårstrån eller skall jag vänta med en ingående beskrivning av fårorna i hennes ansikte.

De följsamma linjerna, det han kallade skönhet? 

"Spegeln bar naturliga sprickor där den hängde guldprydd och gammal på väggen i salen där hon så ofta satt och skrev. Haquin hade förundrats över dess levande historia  med sitt motsvarande värde på 200 kor. Det var småruggigt trots att brasan var sprakande vild som en afrikansk vild dans i Kenya. Inget av det som skulle komma kunde undvikas...och håret reste sig i nacken där hon såg den mörka gestalten i spegelns vrå"