Så finmaskigt nätet är
av tal och tystnad
och självhet och tillsammansskap
och allt vi i nuet
har bakom och framför oss
så starka och sköra
och intrikat mönstrade
de spindelvävda trådar är
som håller samman kontinentalplattorna
och fastän våra tankar
når mållinjen lika snabbt
rör du dig med större lugn,
känner genvägarna och stigarna
medan jag mjälthuggspringer den långa omvägen
med skavande tår och bultande hjärta
var bara tyst nu, säger du,
lägg händerna på mig
och blindskriftsviska

och ja,
hur gärna
jag än vill beskriva
allt som sker oss
medan det sker,
som ett tröttsamt kommentatorsspår
bland extramaterialet på DVD:n,
vet jag ju att orden väger lätt mot
blickarna, beröringen
och de modiga, varma tystnader
som inte bara kan tas på
utan varligt smekas
medan stämbanden vilar
och vi låter
de gemensamma andetagen
bli till årtag,
djupare och längre för varje ögonblick
vi gemensamt ror båten
längs kanalen
medan vi samtidigt sitter i aktern
och doppar fingrarna i vattnet
och vi även
lutar oss tillbaka i gräset
vid stenmuren på kanalens norra sida
och ler vid åsynen av oss