Din boplats,
ditt läger
som du inte äger
för att du inte vill
men där du vistas
för att du vill
Din absoluta rymd
som jag varsamt träder in i,
sätter små bomärken i
Din rymd,
dina rum,
jordhimmelhöga
sekulärt tempelaktiga
i sin kalhet
med helgedomsljusen,
glödlamporna
vi inte når upp till,
varav en är naken
som vi

Din rymd,
din plats
med de stora fönstren
med mjölkvita glas
och gatuverkligheten
så nära inpå,
förbipasserandes skuggvaga rörelser,
röster, slammer, fågelsång
och fönstret åt gården
med murgrönemuren och maskrosorna i gräset,
barnskratt från en näraliggande
lekplats,
som ett fönster till himlen
i en målning av Magritte

Din plats
med de galna seniorgrannarna
som ringer polisen
när du spelar musik för högt
Med källaren
där råttornas snabba steg
hörs i rören
och duschen
är tusen varma nålar
varav en är längre och vassare
än de andra

Hur jag älskar din rymd,
ett magiskt vardagsrum
där du kalibreras,
självplatsen,
en inkubator
för den
du vill vara