Existensen ..

Jag läste någonstans om denna malström av känslor som tar besittning över en kropp.. minns inte exakt vart men orden fastnade i mig och min egna tolkning av detta är minst lika aktuellt nu som då...

Tanken om varför vi finns här? En sådan gäckande fråga som breder ut sig.

Gör vi saker i våra liv för andra sk a tyck om oss eller för det finns egna  eldar som brinner i oss, något slags ´samvetet´. Det där ` Jaget´ är nog för barmligt eller odrägligt rastlöst i dessa eldar som brinner...

Så pass om det är självbärande att man känner sig tillfreds där ?”vill säga själ”

men då blir allt i en helt annan direktion som pekar på något som i all den menig är lugnt fromt vilket det inte är, det är den rådande tanke man befinner sig i dag..

Som en morgon...som en kväll och om natten då gubben går i sakta takt och släcker alla lyktor ...för en..

Men allt för ofta kommer många tankar farande och allt som blev ogjort.. det rasslar till eller vägrar att ges sig av ... om  om om igen livet reagera å regerar revolterar som en lätt Polskriksdag vart det namnet nu härleder till krigiska kriser ur historiska farvatten där det lätt för en över östersjöfisk som kanske simmar omkring bland kemiska undergörare..

Varför existerar vi? om vi ändå klantar till så många ögonblick här i ett liv .. själv tror jag på något eftersom jag är ett knytt som strövar i mina stövlar fritt och vänder på vargens stenar och ni må ju tro att vargen inte ser blint med sitt dåliga öga på ett knytt som mig .... sökande efter den tystlåtna är min existens här i livet ... Hon är ett fint knytt med lika egendomliga ovanligheter där i sin dolda glänta dit inga maskiner med sina långa armar å gripklor och rasslande blad skördat omgivningen där ...

Samma luft som jag super in andas hon in; En liten ovanlig existens ... i vår bort glömda värld...