Ur septembers utbrända grenverk
stiger en duva upp mot efterlängtat regn
men svalka finner ingen tillflykt i detta landskap
där tankar bjuder orden på sitt mogna val.

För dig är min längtan en börda
och det som regnar är min överflödiga törst
som sköljer över bokstavens
sista vinkning i mitt eget namn.

Här återkommer ångest
för ett ögonblick trogen
som fiskens gälar
ur en uttorkad damm.