Du är eld
Hårt åtstramad
Som gnistor i ett knippe
Släpp en enda fri
Och linjerna bryts
Gränserna forceras
Fast jag inte känner dig
Känner jag ändå genom mig
Att den lugnaste och mest sansade
Av alla våldsamheter
Inte mäter sig mot din
Perfekt avvägd
Aggressivt kontrollerad
Med inbyggd nödlucka
För omedelbar nedstigning
I det okontrollerade
Flödande, omstörtande, desperata
Sen: upp till bryggan igen
Tillbaka vid kommandot
Drar luggen åt sidan
Och låtsas som ingenting
Nånsin hotat fasaden
Fast allt brinner ju
Under däck, utan hämning
Och din stjärna lyser kallt