Som att inte få nog
av rött, känslan av rött
Rött som rör sig
Rött som lockar
Tittar under lugg
Genom svarta ögon
Öppnas nattens portar
Och hur skulle jag kunna veta
Om resan leder inåt
utåt eller nedåt
Jag bara blundar, drömmer
Stirrar ner i schaktet
Följer skuggor, vålnader i rött
Dansar ett kapitel
I den exponentiellt tilltagande tomhetens
tröstlösa historia
Visst, den tål att upprepas
Absolut, det kan sägas igen
Att dansen är på låtsas
Schaktet saknar botten
Och drömmen är för evigt