ja, jag mer kände än hörde det

det var något med rösten

inte samma mjukhet

det var något med skärpan

och iskristallerna som föll

frusna tårar

rakt in i mitt inre

frös också mig

och nu då

i den tysta tomheten

känns din frånvaro så tydligt

du dansar på min grav

du skrattar vansinnigt

du smyger efter mig

dårskapen knackar på

jag vägrar öppna dörren

bara kika ut lite

det svarta hålet drar mig till sig

ska jag bara låta det, dig

tillintetgöra mig

förminska mig

radera ut mig

du som gav mig liv

ska du också vara den

som tar det ifrån mig

jag väntar 

och jag vet att du väntar

jag hör din tystnad

låter den sprida ut sig

inom mig

att det ska vara så svårt mamma

att bara vara en mamma

min mamma

du har stängt nu

jag har bara att vänta

tills du orkar igen

jag har orkat så länge

medberoende