I
Jag vill rädda dem
rädda dem på samma sätt
som jag vill rädda
alla hemlösa katter
ta in dem
bädda ner dem
säga
nu blir det bra, här är du trygg,
kss kss kss

Pojkarna
det är dem jag vill rädda
allihop
de sorgsna
trasiga
ensamma

Vinter
jag gläds åt hackspetten
vid fågelmataren

Och i våren
äter hackspetten upp blåmesungarna
i plommonträdet

Pojkarna är som hackspettar
man gläds dem
deras
mjuka fjuniga nackar
varma händer
ledsna ögon
sedan sörjer man
när de tar det vackra ifrån en

När de suger livet ur
blåmesen i ens bröstkorg

De har fortfarande mjuka nackar
varma händer
men de tog
något,
fågelungen

Det värsta är
att det aldrig var meningen
de håller bara för hårt
och därför
förlåter vi
vi förlåter dem alltid
det är okej, kom här, jag tar hand om dig
kss, kss, kss


II
Det var en höst
det kanske var en vår
men det känns såhär i efterhand som
en höst
som om det var under höststormar och dimmiga morgnar
när mörkret
långsamt kom krypandes
uppför farstutrappen
sipprade in under listen
slingrade sig in över tröskeln
som en svulten fet larv
fuktig och klibbig

Den kröp in i dig först
lade sig tillrätta runt dina lungor

Eller
fanns den där hela tiden?
bara slumrande, bidande
nu var den
vaken
hungrig, desperat, törstande

Du var en i raden av mina
hittekatter
jag menar
hittepojkar
nej,
jag menar
pojkvänner

Slängande armar och stora fötter
ovårdat hår och tio kilo sten i ryggsäcken
din pappa hatade dig men
du älskade honom
fastän han aldrig hade gjort sig förtjänt av
din kärlek

Om jag älskade dig?
kanske
kanske inte
men jag ville dig alltid väl

Jag ville dig
alltid väl

Du pratade ofta om honom
din pappa
på din arm hade du en tatuering
en ny version av den han har på sin
han vet inte om det
vill inte förknippas med dig
hade nog blivit
arg
bett dig gå
ut ur hans hus
försvinn

III
Jag sa till dig
att du var speciell
inte alls som
De andra
och det var inte ens
en lögn
så kanske
kanske älskade jag dig ändå
kss, kss, kss

Men så var det den där hösten
det där mörkret
den där gnagande känslan
den kramande
kvävande känslan i ditt bröst
larven
hungern
desperationen

Den förändrade dig
den åt upp dig
larven
den krälade genom dina ådror
slingrade sig igenom din kropp
mer
mer
mer!

Hungern
den ständiga
slitande

jakten
mer
mer
mer!

Hur mer?
vad varför när var hur
därför

Alltid mer

Jakten
den ständiga

Livet som passerar
paniken i dig
vill ha
mer

är det här
allt?

är det här allt
allt
ALLT?

IV
Du ville inte mer
du ville dö

Ja,
dö. Inte försvinna. Inte sova. DÖ.

Allt var larvens fel
det var den som tog dig

Jag visste inte hur
hur jag skulle rädda dig

Din kropp, jag håller den hårt så hårt
så hårt
aj, sluta släpp
jag håller dig hårt
för hårt
förlåt
jag menade inte
jag ska inte
jag ska

inte

Jag vet inte längre
är den i mig nu?
den är i mig
den rör runt
jag vill ha mer
är det är allt?
hungern livet
livet

Nej inte allt

Du föll
du föll på riktigt
ner från taket bara
du ville känna solen sa du
bara känna solen
du var nästan död
och just då ville du ju inte ens
dö

Du ville inte
du ville bara känna solen
Solen
på huden
på håret
så kanske var det trots allt vår
inte höst

Du kom hem igen
du var på sjukhus
efter taket
efter att ha legat nästan död
på marken

Fan din jävel
du får inte dö
dö inte
dö inte
dö inte!

V
Jag tror den försvann sen
Larven
det bytte årstid
det blev vinter
eller blev det sommar
men
den försvann
du ville inte dö
inte längre
ville jag
dö?
kanske
kanske inte
det gör inget
spelade ingen roll
du ville
leva
LEVA!

Du ville ha solen
och,
jag ville ge den till dig
alltid ska det vara sol

Ja, du kom hem igen och
jag såg på dig från andra sidan rummet
du satte dig upp i sängen
gäspade
plirade på mig med gröna ögon
hoppade ner
gick ett varv i rummet
smekte dig mot mina ben
jamade
kss kss kss
kom här, jag tar hand om dig
solkatten
min.