Kontrollbehov, hasta o ängsliga brud
att trygga min räddhågsna levnad,
att döva min tystnad, att skymma min Gud,
att bädda för småprat och trevnad
Fort, stilla min längtan till havet, till bergen,
till okända stigar, till vintergatsnatt
Låt skåda, och höra, den mattaste färgen,
ditt tommaste skratt

Slut ömt i ditt sköte mitt sökande sinn’
som suktar att dödlägen bryta
I bur stäng min dröm om förändringar in
och så likt maneter vi flyta
Och hjärtat som en dag förruttnat och stannat
och då sluppit ur sina vilda begär,
är nu med sin ständiga längtan till annat
som mest till besvär

Mot vällustens ljuva förtrollande bo,
dit välkända stigarna sikta,
vår väg är kontroll, målet gyllene ro
men vem ska väl där idas dikta?
När stoff städats bort för besatta poeter
vad återstår ängsliga brud? Ingenting
blott ängslan, och så några spridda maneter
som flyter omkring