Som en leende ros är din fägring
du som smäktande berör
ej ord nog finns som kan förklara
det som ditt fäste överför

Längtan uti vinden flyktar
om en sällsam morgondag
fri som fågeln är vår levnad
fjärran är — en bister lag

Skogar sjöar berg och dalar
blir som glimrande neon
på vår vandring under solen
svårmodsdag vi svunnit från

Lyckan lyser uti hjärtat
för den själ som fattig var
dagen blir så mycket mera
när det goda stannar kvar.