lyfter sömnstigen in i ängen baddar synstranden med
höljd i regndofter skrider träd
så
sänder solstrålen den tändande gnistan
den stickan skapade i natten stjärneld
så väcker solstrålen varsamt gryningsblommans knopp
jag tänker det kunde vara jag en knopp i en hand i en hamn efter så många
vilsna färder
de viskar i natten
andas
andas mjukt slut ej andningens vilja
jag tänker
jag har glömt hur

jag reste på en månstråle reser på en månstråle
hur är det möjligt en möjlighet
därför att där för
månstrålen sade kom säger kom
tänker min längtans svar
jag reser på en månstråle av spunnet silver stannar här
i månord i månords rena klanger
jag reste jag reser i insikten av försvinna en längesedan vilja
här kan jag försvinna bli en sann månskugga
ja det är möjligt jag kan
jag stannar här i månord i månords rena klanger

utan att finnas utan att synas väver jag ord
sträcker ord till
kunde du förstå utan detta stå före utan
de bilder du gjort för att de skall stå före mig
alla dessa bilder vilka görs av oss vilka klöser oss
från här sträcker jag ord till väver ord utan möten

det sägs att ensamhet ej existerar
jag tänker mycket sägs i väl mening
tänker vidare vissna
vissnar det gör ont detta vissnande i ensamhet
ensamhetens skugga utan rörande händer
genom slutna ögonvingar ser jag regnvåta kullerstenar
doften given av regn hör jag stenar minnas stenläggarnas händer
bergens gåvohänder skogarna träden folken vilka samlas runt brunnen
stadens torg brunnen en skådande pupill

steg nalkas det kan jag höra allt förblir höljt
lykttändaren väktaren hålls undan håller sig undan
intrasslad i sitt egensken
detta måste jag komma till insikt med
alla händer är mig undandragna
jag kommer aldrig få vandra hand i hand med
en man på grund av på grund av den jag är
gått på stött på grund
mina vrakspillror är
outhärdliga
denna insikt måste jag ta till mig
detta
denna

ändå viskar jag in under slutna ögonvingar
vandra i denna lund se dessa vackra malakitblad se cinnoberföljen
sätt dig ned in i stillhet skala denna apelsin se klyftors skapelse
smaka med hela ditt väsen och jag smakar
trumman vaknar sträcker sakta vingar trumman lyssnar
in hjärtvingar vibrerar fingrar svarar trumman
en hud med lyssnande syn

något rör mitt slutna ansikte prismor i fönster målar
slutna väggar regnbågsfåglar svävar
lyfter tak
träd susar i vindförelse av
vingar höken den vidvingade lyfter med mångfalds vingar
samtalar med vit hövdad örn i bergets handkälla
jag kan le in i stunder
silverskiva snurrar i månhav så
reser jag
toner för mig

i hjärtat finns en medaljong flyg med mjukvingar flyg
så öppnar jag mitt drömsmycke i vrån där
ej någon ser mig
drömnyckel
öppna detta slutna skrin snidat
i nätter av falnande hopp
drömfjäder
smek mina ögons syner
lägg din mun över min livsvägran
lägg din mun till mitt hjärta
blås liv in i mig