Nu när stjärnorna lyser 
i natt över byn 
där uppe på randen 
till Skattungbyns dal 
En stjärnbeströdd himmel 
full av sagogryn 
blandas med röken från spisen 
där i husets sal

Där jag sitter och sjunger 
om långt flydda år 
och min blick den är fäst 
vid en falnande glöd 
Då en ilande känsla 
längs ryggen jag får 
när suset från skogen 
sprider minnet av död

Så melankoli fyller orden 
i min tragiska sång 
där sorgen för tanken 
till ryggar så böjda 
De som kröktes av skogen 
för kolmilans gång 
i ett slit som dock gjorde 
de rika patroner nöjda

Med sin svett och sitt blod 
kolarna sålde sin kropp 
för att hungern och kölden 
där i stunden betvinga 
Ja jag sjunger min sång 
för deras stillsamma hopp 
så över nejden nu hör man 
min klagosång klinga

Så en dag nedför gången 
där i kyrkan i byn
i en urna med vördnad
så bär vi vår far 
För vårt hopp om guds godhet 
däruppe i skyn 
gör dock att minnet i hjärtat 
ändå tryggt lever kvar

Copyright © AndLou