jag hatar allt som jag någonsin har älskat 

för att det finns inte kvar med njutning det 

ligger som tortyr i mitt minne . och alla skratt 

ekar igenom minna öron och bort i mitt mörka

sinne igenom natten till minna känslors ylande 

dom skriker i kapp . av allt lidande som vrider ur 

dom det sista liv som finns kvar i dom dom sitter 

där bleka och matta när dom inte orkar längre .

deras liv har runit ur dom min själ simmar i panik

i minna tårar av blod som faller ner som rengenet

till botten ur mitt hjärtans kamare . som maskar på 

asfallten kryper upp för att inte drunkna mitt hjärta 

är snart öde och utan kärlek . bara ett tomnt skal som 

slår i takt till sitt eget eko djuppt inom mej jag ser inte 

glöden inom mej längre för den har slocknat . villja att

leva är borta jag håller mej bara vid liv för det lever 

ingen kärlek inom mej längre allt är dött och viljelöst .

det finns inget som lockar längre för jag bär en djupp

sorg som ett täcke över all glädje . som jag har dragit

över mitt eget huvud jag kommer aldrig till baka igen