Skrivandet är ett rassel
av iakttagelser,
speglingar,
återkallelser;
tunna kedjor av språkligheter utslängda
över berghällarna
under vindens brus;

en fåfäng ävlan att mönstra
det som viner och haltar,
stupar och klättrar
i blyertsspetsens bokstavningar;
i stora ekande meningsbyggnader;
i ansatser och slutsatser,
i tidens åtelgångar
bakom ordbrukets skrovelmurar
där känslan av det aldrig definierade
flammar;
det alltid undflyende;
sista andetaget med något just på tungan;
sanningens ögonblick ivägrullat
ur barndomen
som en tom tunna skramlande
bort i, och bortom, framtiden,
där utbredden fläker
och tillsagdheten låter vara osagt
innan minnets klappjakt
skönjer apokalypsens ryttare
över slätten;
uppbådet som avslöjas av molnet
som långsamt reser sig upp i stratosfären;
förebådet, det bråda,
om blinda syner,
om kroppar brända till skuggor;
ett varde ljus
som med ens sänker mörkret
över svartbrända näthinnor
och tystnadens ave verum corpus
över imploderande trumhinnor