Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
September 2020


Skräckslagen längtan efter tillit

Jag fann mig själv tårögd i din famn
ur mina högtalare spelades melankoli
och trots att jag vet att det är för tidigt
att jag borde hålla igen och hålla tätt
inte berätta om de innersta sorgerna
bör hålla mig begriplig och hanterbar
(alla vet att det är sådant som säljer)
lite svärta men än mer ljus och kompetens
och fastän jag behöver lyckas
så envisas mitt behov om att synliggöras
rubbar all kontroll

Djupt längtar jag efter tilliten
men jag vet att min sanning är för tung
det är riskfyllt att blottläggas
och jag är skör och frusen
har inte råd att förlora nu
så jag stryker bort tårarna med handryggen
och tvingar fram ett leende
när jag tar kontroll
banar mig in på den bekväma vägen
mot konformitet

Jag vet hur jag ska förtrolla dig
vara enkelt tillputsad och charmigt spontan
stolta kvinnor med bubbliga skratt
är åtråvärda
och det är min starkaste rollfigur
några veckor räcker för att lämna avtryck
spelar jag korten rätt blir jag din Afrodite
och så länge jag håller upp mina murar
är du lycklig, jag isolerad och för alltid sårad

Du överrumplade mig med din styrka
för med din klara blick som såg på mig
tog du in mer
än vad jag jäktat spottade ut ord
och när jag tystnade i värmen
från ett ordlöst möte
tog du fram ditt hjärta och la det mellan oss
pekade på ett ärr och berättade om såret
din berättelse var omslagspapperet
och gåvan var din tillit.

Mitt hjärta skriker
efter fullkomlig bekräftelse
och hela kroppen stämmer in i kören
mina käkar protesterar med plötslig värk
och plötsligt sitter jag med andnöd
för jag kan inte längre möta din klara blick
du visade mig ett sår på ditt hjärta
och du la tillit
som vårt förhållningssätt på bordet
en alldeles för värdefull markör
för att betalas med simpla spelregler
jag förtjänar inte din värme
om jag inte ger allt
du är för fin för att luras in i mörkret
och jag är för trött för att orka luras
att spela spelet för att vinna må vara skönt
men jag kan inte såra dig med ovetskap
och rollen som säljare
har aldrig varit min dröm

Jag gömmer mitt huvud
där din arm blir till hals
och där kryper jag ihop och gör mig liten
endast en tyst snyftning ljuder
och jag insuper varje sekund
av livets trygghet
för jag vet att det snart är över
mina sorgers kista orkar inte ens jag bära
jag håller ihop men är sällan hel
men tilliten ligger blottlagd mellan oss nu
så det minsta jag kan ge dig är transparens
och till mitt tårfyllda ansikte viskar jag;
”- Lämnad har du blivit förr
du kanske har slutat leva men du överlever”

Du visar mig empati och säger;
”-Du är okej,
det har varit tufft men att jag är stark”
men du har bara sett sorgens
utkanter i min ögonvrå
så min ångest tar fart till galopp
och jag får andnöd när du säger
att du tycker om att vara med mig
för jag är en tjuv men du vet det inte än
och plötsligt har jag dränkt dig i mina sorger
du är min chans och jag är din största risk
för jag har större bagage än ryggsäck
jag bär det jämt
och det är sårat och skaver
ibland är allting för trasigt
då är jag endast ett blödande skavsår

Snälla kom närmre snälla stanna lite till
hela jag längtar efter dig,
ropar jag ut i tystnaden
jag har inte råd att riva murar utan säkerhet
mitt kapital är litet nu och mina armar trötta
jag måste hålla ihop för mig
finns inget annat att lita på
och jag är för skör för att såras mer
ensam är inte stark nog för att leva
sargad kan man dock existera

Oron är min ständiga följeslagare
ångesten min drivkraft
och skrattet mitt beskydd
när jag vill rasera alla murar
samtidigt som jag bygger nya
självdistans och ironi är tunga byggstenar
och jag är en skicklig hantverkare
en olycklig, skiträdd
och obesegrat hoppfull sådan

Djupa andetag och fjäderlätta smekningar
livet behöver inte ständigt vara ett krig
det finns ett lugn i att sluta ögonen
och att vila huvudet mot ett bröst
där fick jag provsmaka - harmoni
och en länge sövd känsla vaknade
hoppet i mig fladdrar nu
när jag längtar efter att leva
hellre går jag sönder i hoppet än kapitulerar
och du förtjänar ärlig marknadsföring
innan du faller för min polerade yta
så beslutsamt slår det mig
och styrkan slår undan skräcken
den som ständigt hugger
som knivar i min mage

Mina tårkanaler har öppnat portalerna
käkarna orkar inte längre bita ihop
och mina tidigare förseglade läppar
trotsar skräcken trots dåliga odds
för jag har tappat förmågan
är för trött för att endast överleva
och kan inte tina upp ensam

Jag vill omhuldas fullkomligt
så jag blottar det innersta
mina djupaste hemligheter
största samvetskval och ångestattacker
allting är uppe till åskådan för dig
för jag längtar efter att få läka
i din icke -dömande blick
och du förtjänar fullständig transparens
innan du faller för min välsvarvade rollfigur

Autentiskt och helt utan skrupler
det är vår enda väg fram
och jag håller andan nu,
sträcker ut min hand och inväntar din.




Fri vers (Fri form) av filosofian
Läst 155 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-09-23 09:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

filosofian
filosofian