Någon kom

vände dig om

intet du såg

nog bara båg


men


andetag drogs

stegade förbi

ditut till skogs

för att vara fri


så här i


farsotens månvarv

få höra hackspettens

smatterhängen

och koltrastars

härmningsklängen


och se


träden vika ut blad

skymma tidens gap

till ren hälsning

och till själsfrändskap