Kära älskade du,
hur tänkte du nu.
Jag vet att du har det trist,
men vad gör du på din vrist?
Tyvärr så har jag ingen spärr,
det är därför det är så många ärr.
Förlåt för blodet,
men det är det som håller uppe modet.
Återigen, förlåt för alla sår,
det beror helt på hur jag mår.
Jag vet att ni inte vill se vad jag gjort på mina lår,
men hellre det än att se mig på en bår.
Jag vet att det måste va svårt,
jag hoppas ni inte tar det alltför hårt.
Jag vill inte se min mamma gråta,
jag hoppas bara att hon någon gång kan förlåta.
Min syster håller på att bli en rebell,
hon gråter varje kväll.
Det känns som att jag är förfallen under isen,
det är förmodligen tack vare den här krisen.
Förlåt för alla brännsår,
förlåt för alla skärsår.
Jag förtröstar att meningen ska framgå,
det enda jag vill är att ni ska förstå.
Men det enda ni säger är,
’Kära älskade du,
hur tänkte du nu.’