jag kanske vill säga
något annat
ljuga om beständigheten
och ordningen
ändå kan jag inte förhindra
avlägsnandet av tingens former
i tunna flagor stora sjok
vi rör om det synliga dammet
till en geometrisk konstruktion
eget fall neråt i bilderna
jag kanske vill säga
minns du den nyföddas fötter
var så små att du kunde
gömma dem i handen

de begravda ler mot oss
vi finns i deras gener
ingenting är avgränsat
utan oss skulle inte finnas
den andliga dimensionen
vi söker den hos varandra
finner de andra ogripbara
summerade till tecken
den döda siffrans former
plötsligt tvivlar vi på själens
förtöjning i materien
insikt säger oss
det finns ingen rumtid
eller efter åratal av erfarenheter
ingen trygghet i orden
bara den dansande dansar
ständigt mellan växelverkans
kaotiska sönderfall

denna tanke är omöjlig
att ta på
jag kanske vill säga något
ha kontroll över annat
språket övervakar mig