Att dikta om bajs är inte så lätt,
men jag försöker att hitta ett sätt.
Lorten är som regel ganska kletig
påstår jag, utan att vara petig.

Tämligen brunaktig till kulören,
alla avstår nog helst från odören.
Gemensam för däggdjur är ju färgen,
vårdslöst uttryckt: det sitter i märgen.

Fåglarnas bajs har en gråvit nyans,
och skiljer sig också med sin substans.
Hur fiskarnas exkrementer ser ut
vet jag inte, kommer nog akterut.

Men vårt bajs är en del av tillvaron
fastän det ses med en viss aversion.
Framfor allt är det en nödvändighet
som oftast omnämnes lite diskret.

Många gånger är det att föredra
att skrika ut när något är skitbra.
Det skiter jag i, frestas jag säga,
om hur jag med bajsdikt går till väga.