Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skev när jag bodde i skogen i småland ,min son roine hade dött


dödsångest.

rädd för natten rädd för grenen som knakar.
tack måne för att du lyser över min frusna själ-
natten är lika svart som dagen.
mörkret när skall ljuset lysa fram.
ångesten lyser i min trasiga själ
.efter alt man fått uppleva i livet.
livet varför har vi fått uppleva det här.
som en ond dröm.'
som man inte tror kan hända en själv,
man känner sig kravla upp till livet.
när man är vid ångestens kant.
kärleken till alla man älskar brinner .
som en låga till himmelen.
och ger styrka glädje i ens trasiga själ.
av siv birgitta




Prosa av siv birgitta.a. VIP
Läst 77 gånger
Publicerad 2020-09-27 12:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

siv birgitta.a.
siv birgitta.a. VIP