Det här är en ensamhet
det här är hur dikten börjar
att betrakta blinda ögon inifrån
under hornhinnans stjärnklara valv
smaka våra hesa sånger
och saltet på din mun
det här är en dag av oktobertunn luft
stigar som vaknat och böjt sina ryggar
vi känner inte längre igen
våra ansikten, händer, röster
natten sjunker som ett bläckblått djup
i kroppens kammare och prång