... i mitt tidigare liv
när jag mig
i en annan svacka befann

Minns att det kändes
som om jag
allra ensammast var
i den värld som kring
mig då ännu fanns kvar

Så en kväll
när jag bjudit in
ett gäng jag tyckte om
tillsammans med vännen min
sattes min tillit på prov
då min gästers försening
var mer än acceptabelt grov

Vid halvtio-tiden på kvällen
knackade det dock 
äntligen på min dörr
Hoppet återuppväcktes
och det kändes som
vore allt som förr

Men till min illa
dolda förtvivlan
var det ej
de jag förväntat mig
som där stod

Det var en man
i uniform
som sa sig vara
någon som 
mina vänner förestod

Fick instruktion
om att klä mig
så som det passade sig
för en speciell
väntande situation

Sen körde han mig
till en av stadens
absolut mest 
välbesökta palats
där mina vänner
sades vänta mig
för att få
bjuda mig på middag
med allehanda tillbehör

När jag kommer in
i foajen
Hovmästaren visar
mig till vårt bord
utan att säga
ett endaste ord

Bordet är tomt
mina vänner
syns ej ens till

och jag
jag känner mig blott
kort och gott 
fullständigt rådvill

Salen är försänkt
i mörker
upplyst blott av
dansgolvets skimrande ljus
scenens strålkastare
och bordslyktornas levande lågor

Det är fullsatt
men jag ser ej
vilka som är där
Jag söker svar
på vad som väntar mig
men väntan i sig
väcker än fler frågor

Efter en stund 
kliver konferenciern
upp på scenen
och tar mikrofonen
i sin hand ...

När strålkastarljuset
riktas mot honom
ser jag att det är
en av mina
allra bästa vänner

Det första jag från
honom hör
är att kvällen
är reserverad för mig
och något lite mer
än en handfull vänner
som jag känt
och ännu känner

Det tog en liten stund
innan jag förstod
att hela stället var
reserverat
för denna tillställning
och 
med mer än
500 bekanta och vänner
vilka jag trott
varit förlorade för mig

blev den ensamhet
jag hemma tidigare känt
någonting som kändes
som om det aldrig ens hänt ...

Detta hände sig
för nu rätt många år sedan
Likväl är minnet
något jag vårdar ömt
om än det stundom
djupt i minnet är gömt ...

När jag känner
en sådan ensamhet
inom mig 
är det ett sådant minne
bland många andra ljusglimtar
från en tid som varit
men ej längre är
som får mig att
åter minnas
vem jag är

Då känns det 
så innerligt mycket bättre igen ...

_________________________

Tidigare publicerad här i juli 2012