Världen har satt på sig sin höstkappa, den går i rött, gult och orange.

Fåglarna drar på sig sina stövlar och sjunger sommaren hejdå, vi ses snart igen.

Iskallt regn fyller mina glasögon med små, genomskinliga vattendroppar som jag inte kan se igenom.

Men jag vet, att där min sko tar slut vilar hela världen.

Om jag sträcker ut min hand kan mina fingrar nudda vid den.

Här, bland sniglar och blöta löv sicksackar jag fram, för att hitta något fint.

Något att drömma om, glädjas åt och leva för.

Snart sätter världen på sig sin vinterkappa i vitt och drar mössan ner över öronen.