Dishorderna börjar alltmer

tätna ta gigantiska kliv

när mistluren skär kniv

genom dunkel och öriken



Dimman bågar sig fram

silhuettförser sakta hus

filtrerar bort lyktljus

och finkammar stränder



Den låter sin ridå gå ner

över dessa kulna näs

likt luftens ande i en pjäs

med livstecken förslutna