Inget var större än oss...

Nu står jag på takterrassen där du en gång skålade med pojken i blått. Ge mig en gitarr att spela på och be för mig inatt

Vill få himlen att spricka upp av skratt, sedan kan jag flyga upp till månen. Sedan kan jag ta farväl av min ros och våren!

Alice lovade att jag skulle få följa med till underlandet. "Var inte rädd för att frysa! Vattnet är endast kallt i början"

             ~~~

Men säg mig: hur får man molnen att sluta gråta? Hur får man minnet att gå vidare och förlåta?

Du var musiken som hoppade av glädje framför porten till Sankte Per och jag var fågelungen som återfann sitt bo på din hud

"Ge inte efter för paniken och fortsätt dansa till musiken" sa jag till mig själv, när dagarna blev kortare och vintern tog av sig silkesvantarna

            ~~~

Höj glasen och skåla, om ni vill. Domedagens profeter har fått blodad tand. Poeten är vingklippt och måndagarna smakar av smärta

Vandraren som överlevt gatornas hårda grus och alltid längtat efter frihetens varma rus är nu redo att korsfästas

Händerna räcks upp. Vem står på tur att slå nästa spik i kistan?

Pantern utan tak över huvudet och astronauten som helst valde en resa utan returbiljett till stjärnorna, har tagit av sig hjälm och säkerhetsbälte

            ~~~

Den fjärde augusti tappade jag bort mitt hjärta. Letade förgäves bland stenar och spruckna drömmar

Då skrev jag: "min flicka, vad har du gjort? Vad har du gjort?"

Om man kunde dö av sorg, så hade jag dött flera gånger om

Men visst var vi livet en gång i tiden? Nu är det min tur att hälsa på Luna och framtidens barn. De gungar och skrattar högt upp i det blå

            ~~~

Ändå ångrar jag inte att jag gav allt och mer därtill. Gav min kropp och min själ, utan att blicka tillbaka

Kom ihåg att du är, var och förblir...

Det första jag tänker på, när jag vaknar och den jag pratar med i sömnen, så fort skuggorna gått och lagt sig

Du är fortfarande den som gör mig vild och hård. Den som får mig att lägga undan fallskärmen och utropa mitt i en mening: "oh, Lord!"

            ~~~

Det finns så mycket jag hade velat säga dig

Min beskyddare och min mor. Min älskarinna och min musa. Mitt största hopp och mitt livs första kvällsdopp i sommarsolen

Snart är jag ett minne blott. Förlåt, men jag kan inte stanna. Alice bad mig att följa med till underlandet

"Var inte rädd för att frysa! Vattnet är endast kallt i början"

            ~~~

Imorgon måste jag upp klockan sex. Det är dags att sluta fly. Som jag levt kommer jag att gå bort: alltid fri, alltid fri

Jag är Ikaros sista resa, rakt in i gryningen, med ansiktet vänt mot ljuset

Inget kan någonsin bli större än oss!