en dag for han från byn... han sökte nya marker... ville inte stanna i snålvattnet... det var för svårt där och tyst... ett ställe utan  kiosk... vem ville bo där... ingen mötesplats inga fik ens en gång... han ville vara där det fanns strömmar... sådana där influenserna var många och flödadade... men han fann sig vid att slå sig ned i bäcken... där satt de på bänken utanför korvmojjen alla bybor med nyfikenstrut... där åt han korv... han älskade korv med bröd och mos... varierande korvar med bröd och mos... ibland blev det med gurka... kanske en annan gång gurkmajonäs... eller varför inte räksallad... kanske en klick tzatziki... exotiskt och spännande för den potatisvana gommen... kokad potatis kunde han göra själv... men korv det var som magi... det gick inte att föreställa sig hur det gick till... korv liksom ett mirakel... allt gott i en tugga... han hade lovat sig att aldrig säga nej till sin vän... hans manliga lem skulle alltid få som den ville... men det blev en stukning... en tjej sade ifrån och plötsligt tvingades han flytta till ångerbäcken... där fick han nöja sig med  att äta potatis... i ångerbäcken rann snålvattnet upp... det översvämmade honom... han började få hemlängtan... men nu var han dömd... han måste ta sitt straff för sitt dåd... han lovad sig själv att aldrig mer äta korv... ett löfte som istället gjorde honom fixerad vid just detta... efter några år i ångerbäcken återvände han hem... i snålvattnet kände han sig satt som i en burk... han liksom kokade över av drömmar om frihet och valmöjligheter... sakta gick det upp för honom att han kunde bygga en korvmojj här... ja vad han kände sig taggad att sätta till verket... han ansökte om lov att mitt i snålvattnet få bygga en korvmojj... slag i saken så en dag stod den klar... folk från andra byar kom och det blev en byametropol... alla ville få ett skrovmål i snålvattnet... från byarna snorulla, snopparne och kräkemo var det mest frekventa besökare... nu fick han sinnensfrid i sin hemby snålvattnet... livet skulle inte mer vara svårt... och det var inte längre en evig längtan ut i honom... han hade hittat hem... det bästa av allt var att hans syn på livet hade fått nytt fokus... fixeringen hade släppt... och han hade förändrats till en allt igenom god människa...