Om vilda tonåringar blir lugnare med åren
undrar jag om kärlek blir tråkigare i spåren
om rimmen blir mer patetiska än då
om det blir lättare att gå

Jag undrar vad du gör ikväll
vågar inte fråga mer
jag sitter bara här
som Munspelsdåren

och tänker på historien

Det tar tid att vänta
och jag har väntat
betraktat Le Bassin aux Nympheas
näckrosor i en väldig fart

Svåra ord imponerar inte längre
förvränger det klara
men när du låg där i morgonljuset
med persiennformade strimmor av sol på ryggen
kunde jag inte låta bli

Jag skrev solskenshistorier på din hud
fantiserade om änglar och tulpaner
om Amsterdam och festivaler
tecknade världsfred på din kropp
drog streck mellan kontinenter
strök skiljetecken och högljudda versaler
din överkropp i septembersolen
lika vacker som dramaturgin
i Håkan Lindquists romaner

och jag skrev historien
om hur du inte går

Historien om hur du inte går

Din kropp
min att betrakta
möjlig att röra vid
men vågade inte

Det vackra i Vermeers liv
är inte hans mysterium
utan hur det okända
påminner om dig

Bakom varje saknad
står en stark sekund
det är sedan gammalt
det är sedan du gick

Drömmarna igår handlade om kyssarna jag fick
och dom jag aldrig fick

Om Boticelli blåste liv i västanvinden
dämpade Chagall expressionismen i mig

03:23
jag lägger ner
Stjärnenatt, stjärnenatt
ser ut som Saint-Rémy härifrån fönstret
det är någonting i månljusets längtan mot sängen
jag inte förstår

En stjärna faller från himlen
önskar mig mest av allt din hand i mitt hår
och jag önskar du skrev om historien
historien om hur du inte går