jag sitter i min cell och känner hur tiden flyter i väg 

och att åren har paserat mej obemärkt för jag har suttit 

länge nu och min dotter är vuxen och jag har missat 

nästan hela hennes uppväxt . inte undra på att hennes 

moder är arg på mej för vi har inte pratat på några år

men jag förtjänar väl det käns det som nu när jag är

drågfri . och har vaknat upp till verkligheten så är minna

älskade föräldrar borta med dom har gått vidare det är så 

mycket jag aldrig fick sagt men på något sätt så vet dom

nog det endå tröstar jag mej med . dom gjorde allt för mej 

men jag levde bara mitt jävla bus liv och såg och kände

ingenting runt om mej för jag var för upptagen med att

berusa mej . och fly verkligheten för att jag kunde inte

hantera smärtan och för lat för att ta ansvar över mitt liv

i verkligheten det blev en ond cirkel . som jag skapade skälv 

i jakt på min identitet vem är jag vem borde jag vara för det 

här är inte jag det känns så fel varför är jag här det är inte jag  

inte den personlighet som jag föddes till . för jag har slösat bort 

mer en hallva livet på att finna mej skälv för jag trodde det var 

något som fattades mej men nu vet jag vad jag sökt allt jag

behövde var en spegel