att ramla utan att falla
medan höstlöven faller
mot marken
som jag föll
föll för dig
snavade på
egna hälsenor
krossade mina
egna knäskålar
för att du skulle
se mig
snälla se mig
innan löven börjat
förmultna
i takt med
mitt hjärta
som slår så hårt
som en kyrkklocka

homosexualitet
var en synd
kunde botas
jag var
fjorton år
när det hände

snälla se mig
snälla skriv
brev sms flaskpost
jag ligger sömnlös
i väntan
på det som
aldrig kommer
jag längtar
efter känslan
din kropp
mot min kropp
om så bara
en bröstkorg
som kippar
efter luft
i hennes närhet
känns allt
så innerligt

jag var fjorton år
jag var kär
jag var syndare
jag kunde botas
min åkomma
var en sjukdom
gud rädda mig

när du är tyst
jag är tyst
väntar desperat
efter något
något måste hända
jag måste
kväva ett skrik
som sitter fast
i halsen
jag hostar
blundar
blir till någon annan
istället för
att skrämma bort
något bra
som kan bli bra

jag lämnade
flydde från kyrkan
blev utesluten
ur gemenskapen
jag kunde inte
låtsas mer

hon har blont
långt hår
som faller
ner över axlarna
dessa axlar
denna kropp
jag vill känna
på allt som är
du
så långt ifrån
ett lyckligt slut
när vi ler
i symbios
men kanske
inget mer

församlingen
lärde barnen hata
samtidigt
som gud är sann
innan alla visste
varför jag försvann

dina ögon
jag undviker
ögonkontakt
ser dig djupt
in i själen
det är något nytt
dina ögon
ser mig
jag ser
dina ögon
vackra som
stenarna jag gömt
i bokhyllan
när det magiska
maniska
kommer ifatt mig
jag är rädd
för att du ska möta
den jag inte vill
vara med dig
som måste ha
något bättre
än jag
som bara föll
handlöst

för dig
medan höstlöven
förmultnade