Tänk om träden sträcker sig mot rymden?
Mot stjärnor, galaxer och världar
Vi ej känner till
Vad vet vi
Egentligen
När allt kommer omkring
Är vårt medvetande bara
En skärva av sanningen
Det blir bättre sa min faster
Och jag brast i gråt
Vad blir bättre?
Stelnar hjärnan in i lycka
Blir min skärva smalare
Eller större
Vet jag säkert
Att träden sträcker sig mot solen?
Är det kanske både och
Kommer min visdom slumra
långt bortom skärvan
Solen är ju en stjärna
Flyter fritt i rymden