Lovisa Ulrika del 1
säng. Lördag söndag då ska längtan styrkan ge henne svar nog. Promenera . Orka vara hungrig. Litegrann. Meditera och faktiskt även komma nära guden den hon tror hon älskar. Lite så där försiktigt lagom. Länge sen vi brann. . Vissa texter samlas. Gås igenom extra men inte skapar dessa illusionerade bilder någon framtid. Inte alls. När hoppet vinner över vardagen slänger fantasin ut det nyinköpta köper det hon allra helst vill ha.
idag har Lovisa synat korten. Något nytt angreppssätt. Hon prövar vinklingen. Som då. Novellen. Behovet av den alltid pockande när livets lycka inte förmår att teckna sig i diktens form igen. Diktformen stinker lugn kring ett tema enbart lugnet manar fram. Där finns så mycket mer. ett och annat skratt. Hon är så ljuv då en verklig pudding formligen pur och ivrig charm.
Se Lovisa ! Vad bjuder du oss på? Låt mitt allvar vara. Min ödesmättade väg, min glipa mina stränga livsvals kval. men Lovisa ! Kom ut du måste ju se hur roande du är inte faan finns där inte många unik är vad du är.
Ja. Hon var läkare och lika lång. han var en enfald och dagen den blev lång.lycklig av en kvinnas yrkesverksamma slit. En liten lurvig skit. Det visste allt Lovisa hon visste allt för väl. Och bilderna luktade idag. Lovisa såg hennes tråkiga karaktär såg svärmors trygga städande och förnöjsamhetens bonader och i bilderna han skapade valde. Lovisa var ingen enfald inte enbart sorg. Lovisa var den halva utav allt som hade gömts. Det synliga delarna. I bristen på stuns. Inköpen på affären. Samtalen vid middagsbordet. Barnens vardag och deras ryggar över barnens nacke. De enkla skratten. De förbjudna samtalen.
Det är ur detta Lovisa minns sig själv. Ser sina val. Känner en kraft av det djupt sexuella överta varje fiber och det är i detta Lovisa ser sig själv. Den hon alltid var. Det är så historien om individuationen dess process bör skrivas. Bladens ådror drar.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 107 gånger Publicerad 2020-10-10 14:29 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |