Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lovisa Ulrika del 1


Lovisa blickar ut över sovrummet. Lämnar ogärna sin 

säng. Lördag söndag då ska längtan styrkan ge 

henne svar nog. Promenera . Orka vara 

hungrig. Litegrann. Meditera och faktiskt även komma 

nära guden den hon tror hon älskar. Lite så där försiktigt 

lagom. Länge sen vi brann. . Vissa 

texter samlas. Gås igenom extra men inte skapar dessa 

illusionerade bilder någon framtid. Inte alls. När hoppet vinner 

över vardagen slänger fantasin ut det nyinköpta  köper 

det hon allra helst vill ha. 

 

idag har Lovisa synat korten. Något nytt angreppssätt. Hon 

prövar vinklingen. Som då. Novellen. Behovet av den alltid 

pockande när livets lycka inte förmår att teckna sig i 

diktens form igen. 

Diktformen stinker lugn kring ett tema enbart lugnet 

manar fram. Där finns så mycket mer. 
 
I novellform ska narcissismen få ben vingar kanske 

ett och annat skratt. Hon är så ljuv då en verklig pudding 

formligen pur och ivrig charm. 

 

Se Lovisa ! Vad bjuder du oss på? 

Låt mitt allvar vara. Min ödesmättade väg, min glipa mina

stränga livsvals kval. 

men Lovisa ! Kom ut du måste ju se hur roande du är 

inte faan finns där inte många unik är vad du är. 

 

Ja. Hon var läkare och lika lång. 

han var en enfald och dagen den blev lång.lycklig av en kvinnas yrkesverksamma 

slit. En liten lurvig skit. Det visste allt Lovisa 

hon visste allt för väl. Och bilderna luktade idag. 

Lovisa såg hennes tråkiga karaktär såg svärmors trygga 

städande och förnöjsamhetens bonader och i bilderna han 

skapade valde. Lovisa var ingen enfald inte enbart sorg. 

Lovisa var den halva utav allt som hade gömts. Det synliga 

delarna. I bristen på stuns. Inköpen på affären. Samtalen 

vid middagsbordet. Barnens vardag och deras ryggar över 

barnens nacke. De enkla skratten. De förbjudna samtalen. 
De dolda ritualerna. I mörker. Bortvänt. 

 

Det är ur detta Lovisa minns sig själv. Ser sina val. Känner 

en kraft av det djupt sexuella överta varje fiber och det är 

i detta Lovisa ser sig själv. Den hon alltid var. 

Det är så historien om individuationen dess process bör 

skrivas. Bladens ådror drar. 

 

 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 107 gånger
Publicerad 2020-10-10 14:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP