Slöseri
Om strävan befann sig i ett mästerskap hade Lovisa blivit utsedd till VM- truppen. Kampen låg utsmetad som mascara och hon lyckades precis torka bort klumpen längst in i ögats vrå. Sedan tog hon sats och hela livet satsades i ett enda lopp. det var en sommardag Lovisa dog och hon förstod inte hur ett lik kan gå som de andra och ekarna slå ut varje vår.
Hon var nog inte riktigt som de andra. Det var så nära och så långt ifrån att skriken ifrån då hade en särskild skala. Ordet slöseri. Vilken innebörd i sin djupaste betydelse. En oxe eller ett skrämt rådjur. Såg så brydd ut där i vardagens små måsten. Döda eller ätas upp och texterna om hennes civilstånd där på promenaden
Var där glädjen som fick djuret att sakta bli en människa. Insikten i att friheten blev allt hon någonsin haft och skulle förbli. Några år till och rådjuret hade vetat skillnaden mellan sorg och kärlek. De av varandra skapade. Några månader på en skala. Skjuta upp tillvaron något något lite. Självkänslan lite lite större och erfarenheterna lite lite djupare. Hur klipper man en navelsträng utan att snubbla över minnen och när blir människan en människa
hur många texter kan ett villebråd ögna sig igenom utan att det trofastaste inte längre är det
Lovisa blev ingen annan sort inget smutsigt fönster till för att putsa och när hon dansar vimlar livet förbi i så många bilder att ingen känner hennes dödsdoft
ingen frågade Lovisa hur sorg och glädje kunde bo invid varandra för ingen av dem vågade tro att dubbelheten var det friska
En självkänsla parar sig med ljus efter ljus och det missförstådda kan bringa så mycket tacksamhet och ånger att innebörden av ordet slöseri får meningen om mening att förändras i sin grund
en liten skär skär stund
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 116 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-10-12 22:20 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |